motheresejohansson

Hade igår natt en sån fruktansvärd mardröm...

Jag har ju själv lite svårt med vänner och så och det är sällan det kommer någon trots inbjudningar och arrangemang till större fetser... Men jag är 31 år och kan ta det, trots att jag blir väldigt besviken och ledsen när det väl händer!

Men igår natt hände det som absolut inte får hända... (nu var det som tur bara en dröm)

Jag, min man och våra två söta små pojkar hade ordnat ALLT till Dennis 3-års kalas, fiskdammen var uppsatt, påsarna var fyllda till bredden med gottis, tårtan var framdukad och kakfaten var överfyllda med smarriga bakverk..
Nu väntade vi med spänning på alla gäster som skulle komma, vilken minut som helst skulle dom börja droppa in.
Mormor o morfar skulle komma, farmor var på väg, faster o farbror och alla kusiner var på väg. Tror till o med att morbror Magnus hade sagt att han skulle komma... Och sen alla kompisar från dagis....
Vi väntade med spänning, det skulle bli ett sånt fantastikst kalas, inget kunde bli tokigt nu... Pojkarna var så spännda på alla paket, på fiskdammen ja på ALLT och snart skulle det ske..

Vi väntade och vi väntade.... Kan verkligen så många människor vara så sena på samma gång???
Vi väntade lite till.... Pojkarna började tjata och både tårta och fiskdamm.... Men vart var alla kalasgäster???
I mitt mammahjärta kände jag en bekant känsla..... Det var ingen som tänkte komma, dom hade bara skitit i att berätta det....
Nä så kan det väl inte va, så gör man väl inte mot en 3-åring på hans födelsedag..
Vi väntar lite till.... Men när ingen dykt upp efter en timme, då börjar vi ringa runt och försöka få tag i några... Men det är iungen som svarar, nej såklart inte, dom ser ju vem det är som ringer....

Det är inte sant!!!   ALLA har skitit i Dennis kalas, det är ingen som tänker komma........

Och där vaknade jag, svetten bara rann om mig och den där känslar av övergivenhet sitter kvar hos mig ännu... 1 dygn senare....