motheresejohansson

Idag fick jag sluta lite tidigare fpå jobbet så jag passade på att åka hem och ta mig en skön promenad i det härliga vintervädret.
Och när man är ute och promenerar så far ju ofta tankarna iväg på sånt man annars nästan aldrig tänker på.
och eftersom jag nu i två dagar har burit klänningen som jag köpte till vårat bröllop men aldrig hade på mig då, så kom jag ju såklart att tänka på en eventuell bröllopsfest.
Jag vill ju så gärna ha en bröllopsfest så jag kan fira denna underbara tillställning med mina nära och kära.
Men så har jag ju alla mina vänner/kompisar som ställer till det lite för mig då.
Jag vill ju bjuda ALLA och vill ju självklart att ALLA ska komma, men mina vänner/kompisar är ju inte riktigt såna som gärna vill komma till mig, så vad man än bjuder in till så kommer alla och då menar jag ALLA med massor med dumma ursäkter om varför dom inte kan/vill/har råd/har tid/har möjlighet att komma.
Så näää, jag kan inte ha nån bröllopsfest hur gärna jag än vill, jag skulle bara bli så ledsen och besviken och där efter väldigt väldigt bitter. Det är inget jag vill utsätta mig för.
det var mycket därför vi gifte oss i hemlighet, jag hade blivit såååå besviken när jag stått där framme i kyrkan och insett att det bara är min mans släkt och vänner som e där. För tyvärr har jag inte ens några släktingar som skulle komma. Förutom min mamma och plastfarsa då, dom skulle komma, men troligtvis ha väldigt bråttom hem för att elda/klippa gräset eller mata katterna.

Så den där drömmen om bröllopsfest får nog fortsätta att vara en dröm tills jag skaffat mig lite nya vänner (vilket aldrig kommer att ske).

Trist att behöva känna så här!